naglar och rostbröd.

jag rostar bröd och minns en svunnen tid då jag hade högstadiets längsta (obs! på naturligväg!) naglar, vilket väckte stor beundran och kanske viss skräckblandad förtjusning hos min omgivning. jag vill även minnas att jag hade en nagelpiercing som evelina försett mig med. jag hade så långa naglar att jag tryckte ner flera tangenter samtidigt när jag skulle skriva på datamaskiner. de var en stor del av min högstadieidentitet, hon med långa naglar som aldrig är i skolan, typ. och, när jag hade dessa naglar kunde jag lätt och utan blessyrer fiska upp de nyrostade mackorna ur brödrosten, till skillnad mot ikväll då jag måste kasta dem ifrån mig för att inte utveckla andra grandens brännskador på fingertopparna.